Kyrkomötet Motion 2007:65 av Bo Hanson
Förtydliga kyrkoordningens formulering, att församlingen är den primära enheten!

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda hur kyrkoordningens formulering av första stycket i inledningen till andra avdelningen, om församlingarna, bör förtydligas.

Motivering

Kyrkoordningens andra avdelning handlar om församlingarna och inledningen börjar: ”Svenska kyrkan framträder lokalt som en församling. Denna är den primära enheten inom kyrkan.”

Vad menas här med ”primär”? Formuleringen kan tolkas på många sätt och har kommit att åberopas på sätt, som rimligen inte var avsett, när kyrkoordningen tillkom. Det kan antas att avsikten varit att framhålla, att ”församling”, såsom detta ord används i kyrkoordningen, avser kyrkans minsta kyrkorättsligt reglerade organisatoriska enhet.

På många håll i Svenska kyrkan arbetar man med att anpassa sin organisation. Folkomflyttningar och andra förändringar gör, att kyrkans arbete bromsas av att kyrkan organisatoriskt fungerar med stor eftersläpning. Samtidigt är Svenska kyrkan mycket svår att förändra i bl.a. regional indelning. Strävan efter konsensus går ibland så långt, att även mycket små grupper av anställda, förtroendevalda eller medlemmar i praktiken ges vetorätt mot förändringar av också rent praktiskt slag. I sådan strävan att bevara status quo används kyrkoordningens här citerade formulering, att församlingen är kyrkans primära enhet såsom argument för att pastorats- eller församlingssammanslagningar inte skall komma till stånd.

Bibliskt språkbruk skiljer inte mellan kyrka och församling. Bibeln använder i sin grundtext ett ord (ekklesi´a), som NT 81 och Bibel 2000 beroende på sammanhang ibland översätter med ”församling” och ibland med ”kyrka”. Sakregistret till Bibel 2000 förklarar den saken under uppslagsorden Församling resp. Kyrka. Det saknas bibliskt stöd för kyrkoordningens formulering att församlingen skulle vara kyrkans primära enhet. Denna omständighet ger ytterligare stöd åt slutsatsen, att kyrkoordningens formulering är ett rent praktiskt- organisatorisk påstående.

Det finns mycket som på goda grunder och i olika betydelser kan kallas kyrkans primära enhet:

- Människor frälses en och en, individuellt; ur den synpunkten är individen den primära enheten.

- Den gudstjänstfirande församlingens möte kan ur en annan synpunkt ses som något för det kristna livet grundläggande. Med viss rätt kunde därför församlingsdistriktet sägas vara den primära enheten, men kyrkoordningen reglerar inte det förhållandet, att en församling (i kyrkoordningens mening) består av flera distrikt med egna kyrkor, med egna distriktskyrkoråd, med olika menigheter. Annars kunde distriktet med sin samling kring gudstjänsten ha nämnts som den primära enheten.

- Församlingen i kyrkoordningens mening saknar ofta anställda (nämligen när den består av flera församlingar i ett pastorat) och har då inte heller ansvar för församlingens fastigheter. Ur många synpunkter är alltså pastoratet en primär enhet.

- Den synpunkten på Svenska kyrkans organisation framförs inte sällan, att församlingarna i kyrkoordningen getts en alltför självständig ställning i förhållande till stiften. Svenska kyrkan har utvecklats i en kongregationalistisk riktning brukar det då heta. Bakom ett sådant synsätt ligger tanken att stiftet ur en synpunkt är den primära enheten.

Härmed hemställes att Kyrkomötet beslutar att uppdra åt Kyrkostyrelsen att utreda, hur kyrkoordningens formulering i inledningen till inledningen till avsnittet om församlingarna bör förtydligas.

Göteborg den 20 juli 2007

Bo Hanson (ÖKA)